Vänner?
Jag har liksom funderat.. Är det så att alla olika vänner man har speglar en speciell sida hos en själv? För om jag ser mig omkring med dem jag umgås med så är det en hel blandning av människor som varit med om helt olika saker. Alla har olika bakgrund och olika beteenden. Men på något sätt så finns det något hos alla som jag gillar. Mer eller mindre, självklart.
Är vänner som en ny låt man hittar och man spelar låten om och om igen. Tillslut lessnar man. Men ibland är det roligt att ta fram låten igen och spela upp den på nytt. Fast man kanske mer kan likna det som en hel skiva? Man lär sig texten, rytmen, vad som kommer ljust efter den där lilla speciella tonen. Man kan snabbspola skivan och hamna direkt till slutet. Men när man kan alla små detaljer i musiken så vill man ha något nytt?
Men sen finns det den där speciella favoritskivan som man sparar lite på. Den som man inte vill lessna på. Man njuter av musiken och spelar den lite just på dem speciella tillfällena. De som man aldrig riktigt lessnar på.. Är det kärlen?
Det finns låtar som man kan lyssna på som gör en glad, de som kan lugna ner en då man är upprörd. Det finns nog en lår för varje känsla. Det är väl samma med vänner? En som kan spegla varje känsla, varje humör? Den som kan spegla flera humör och många känslor hamnar lite närmare hjärtat.
Vissa låtar spelar man bara en kort period. Sen försvinner dem..
Vissa vänner umgås man bara med en kort period. Sen försvinner dem..
gud vad vackert skrivet och samtidigt lite ledsamt /en vän