Det här med kärlek..
Jag tycker kärlek är något jättebra, gulligt och allt det där. Vem tycker inte det? Och det bra med kärlek måste ju överväga det dåliga eftersom männsikor gör kärlek till en stor del av livet.
Det har varit under en period sjukt många separationer. I min gamla klass innan gymnasiet var vi få som hade föräldrar som levde tillsammans. Jag är inte emot skillsmässa på något sätt. Jag tycker det är bra att man har den valmöjligheten. Men det jag funderar på är VARFÖR alla ska skilja sig? Kommer vi i min generation hålla ihop bättre för att våra föräldrar skiljde sig så ofta? Skulle vi kunna leva ihop tillsammans med någon vi inte från djupet älskar bara för att vara stark och visa omvärlden att det går?
Flera av min lärare har skiljt sig minst 1 gång och lever nu ihop med någon annan. De jag pratat med är helt övertygade om att det finns flera "stora kärlekar" men.. Då tycker jag att om man har en stor kärlek och träffar en till.. då kan dem ju inte vara stora kärlekar eftersom det finns fler av dem. Är inte "den stora kärleken" någon som skiljer sig från dem andra? Någon som tränger sig in djupare än de andra och gör det dära lilla extra som ingen annan tidigare gjort? De som säger att man kan komma över en kärlek och att de kommer fler kanske inte bara träffat sin riktiga kärlek?
Att man kan falla för många, bli lite småkär, förälskad (you name it) Det tror jag självklart på. Man kan ju bli attraherad och "falla" för den. Men det är bara en "kort romans" eller vad det nu heter. Men jag tror att om man blir riktigt riktigt kär. Att man skulle kunna ge upp allt för den, på riktigt. Då har man hittat sin andra halva. Och då tror jag inte att man frivilligt släpper taget om den. Jag tror inte att alla finner den personen. Alla kanske inte har någon som kompliterar en så perfekt?
OM någon skulle finna sin riktigt stora kärlek och tvingar sig själv att släppa den. Tror jag att den skulle ångra sig enormt.. Den skulle nog aldrig kunna bli kär på nytt igen på riktigt, eftersom den haft den stora kärleken och vet vad det innebär, då skulle ingen annan kärlek kunna mäta sig med den stora..
Fast jag vet inte..
Det har varit under en period sjukt många separationer. I min gamla klass innan gymnasiet var vi få som hade föräldrar som levde tillsammans. Jag är inte emot skillsmässa på något sätt. Jag tycker det är bra att man har den valmöjligheten. Men det jag funderar på är VARFÖR alla ska skilja sig? Kommer vi i min generation hålla ihop bättre för att våra föräldrar skiljde sig så ofta? Skulle vi kunna leva ihop tillsammans med någon vi inte från djupet älskar bara för att vara stark och visa omvärlden att det går?
Flera av min lärare har skiljt sig minst 1 gång och lever nu ihop med någon annan. De jag pratat med är helt övertygade om att det finns flera "stora kärlekar" men.. Då tycker jag att om man har en stor kärlek och träffar en till.. då kan dem ju inte vara stora kärlekar eftersom det finns fler av dem. Är inte "den stora kärleken" någon som skiljer sig från dem andra? Någon som tränger sig in djupare än de andra och gör det dära lilla extra som ingen annan tidigare gjort? De som säger att man kan komma över en kärlek och att de kommer fler kanske inte bara träffat sin riktiga kärlek?
Att man kan falla för många, bli lite småkär, förälskad (you name it) Det tror jag självklart på. Man kan ju bli attraherad och "falla" för den. Men det är bara en "kort romans" eller vad det nu heter. Men jag tror att om man blir riktigt riktigt kär. Att man skulle kunna ge upp allt för den, på riktigt. Då har man hittat sin andra halva. Och då tror jag inte att man frivilligt släpper taget om den. Jag tror inte att alla finner den personen. Alla kanske inte har någon som kompliterar en så perfekt?
OM någon skulle finna sin riktigt stora kärlek och tvingar sig själv att släppa den. Tror jag att den skulle ångra sig enormt.. Den skulle nog aldrig kunna bli kär på nytt igen på riktigt, eftersom den haft den stora kärleken och vet vad det innebär, då skulle ingen annan kärlek kunna mäta sig med den stora..
Fast jag vet inte..
Kommentarer
Postat av: Sara
Jag förstår precis vad du menar. Har tänkt exakt i samma banor förr.. Det är SKRÄMMANDE att skillsmässor börjar bli så vanligt.. men på samma sätt, om man lämnar en människa och träffar någon annan som man trivs mer med sen, så kanske det bara är den nya människan som man borde leva sitt liv med? Men jag fattar hur du menar, det är skrämmande att folk lämnar varandra bara sådär.
Trackback