Otur, klantig eller ödet?
Jag hann även göra illa mig grymt mycket igår, halkade med cykeln två gånger. Först på väg till bussen och sen hem från bussen, och tro mig, jag var försiktig!! I alla fall så föll jag första gången och skrapade upp vänstra handflatan en bit och andra gången jag föll så skrapade jag vänstra armen och vänster knä (på precis samma ställe som i somras, på samma ärr) Så i morse när jag steg upp gjorde det så svinigt ont i duschen att jag höll på kollavippa där jag stod :( Och när jag först vaknade så inser jag hur ont jag har i hela nacken, ryggen och vänster arm. Det måste bero på fallen, Inte bra! Men det gör ingenting :p
Jag vet dock att det bara var för att i lördags kväll sa jag att det som inte dödar det härdar och att när jag gör illa brukar jag aldrig få blåmärken eller sånt. Bara därför så höll jag halvt om halvt slå ihjäl mig igår. Jag vet nog allt att någon där uppe satt och djävlades med mig bara för att jag skulle lära mig att inte glappa för mycket.
Det är korrekt. Man ska passa sig för vad man säger. Det är farligt. Jag brukar alltid lyckas göra sånt. För inte alls länge sen konstaterade jag tex att min hund har varit frisk hela sitt liv och det var så skönt för jag har aldrig behövt fara med henne till veterinären. Och hur gick det? Nej. Jag tror att det är farligt att prata om vissa saker. Speciellt ska man inte börja meningar med "jag har aldrig" för då lär nånting snarlikt hända. Hujja. Och vi som satt och diskuterade att vi aldrig har brutit ett ben i kroppen. Så det är nog bäst att vara försiktig ett tag ;)
jodu, det är bäst att man passar sig, men jag lever än! :)