Don´t Drink and Drive!
Rätt speciell dag idag. Vi har haft våran kurs "psykosocialt arbete" hela dagen. Men började med att missa bussen, så kom lite sent på morgonen. Då hade vi lite genomgång på tavlan om lite viktigheter. Efter det läste våran lärare högt ur boken "KIRRE" Som verkligen alla borde läsa. Den är så hemsk men ändå så otroligt bra. Hon har läst högt ur den ungefär 5 kapitel tror jag. Det var tänkt att vi skulle få egna böcker men hon har inte fått dem hon beställde än. Så hon läser högt tillsvidare. Den beskriver verkligen kirres liv helt otroligt bra. Alla känslor ett barn som levt i misär gör.. ojoj.. väldigt bra bok!
Så hon har läst för oss ifrån typ klockan 09.00-09.30 till 12.40. Hon hann två kapitel idag. (vi hade lunch där emellan) :)
Sen gick vi på en föreläsning som "Don´t drink and drive" hade. Först fick vi se en film som handlade om folk som dött av rattfylla, blivit skadade, anhöriga och lite sån fakta. Det var en kvinna som berättade om sin dotter som åkt med en som körde rattfull, och dottern dog. DÅ började jag gråta. Ojojoj.. Så jobbigt. Gör ont i hjärat att skriva om det till och med..
Sen efter filmen kom det upp en tjej som började berätta om hur hennes lillebror 13år blev påkörd av en som kört väldigt onykter. Hon pratade väldigt länge och jag kunde typ inte sluta gråta. Det var så smärtsamt. och allt jag kudne tänka på var typ mina egna syskon och de närmaste ifall någon av dem dog. Hon pratade just om alla småsaker som han gjorde som hon saknar.
Trots att jag ibland kan störa ihjäl mig på mina syskon så är det ju faktiskt så att man älskar dem. Och jag kan för allt i världen inte tänka mig att någon av dem inte skulle leva. Skulle sakna så otroligt mycket som de gör. Jag började även tnäka att det lika gärna kan vara jag som blev påkörd. Hur snabbt livet kan tas ifrån en. Som jag skrev var det en mamma som berättade hur hon burit sin dotters urna på begravningen. Självklart började jag tänka på ifall det var min mamma som burit min urna..
Under föreläsningen så satt jag breved en typ.. stödlärare tror jag hon är? Pia heter hon (och är jätte härlig) hon brukar vara med på våra lektioner och sådär :) I alla fall så när allt var färdigt och vi reste oss så frågade hon flera gånger hur det var med mig, eftersom jag grät så mycket.. -le- men jag kan ju tala om att det inte bara var jag som snyftade!