Omtanke
Jag har två vänner som inte mår så bra, men på olika sätt.. Den ena börjar minnas hemska saker från barndomen och den andra har så mycket jobb att hon inte orkar med sitt privatliv. Båda betyder mycket för mig. Det gör så ont att inte kunna hjälpa, eftersom båda sakerna är något som jag egentligen inte kan styra över så kan jag inte hjälpa någon av dem förutom att bara finnas där.
Det är så jobbigt när man själv inte har kontrollen över saker och ting, världen bara är som den är och jag kan inte ändra den. Alla kan inte alltid må bra. Jag vet att min ena syster också har det tugnt med sitt inre. Samma där så kan jag inte hjälpa. Jag önskar att jag kunde ta lite av alla tre;s smärta och hjälpa dem härda ut. Även en till tjej som jag bryr mig om mår inte så bra. Jag försöker prata med henne och sådär.
Jag önskar att det hjälpte att jag pratar med dem så skulle det kännas lite lättare. men jag vet att även om de pratar med mig så känns det kanske lite bättre för studen, sen när vi ej pratar med så går det en liten tid och ångesten för dem kommer igen. Jag önskar att jag kunde göra hela världen för dem jag tycker om ljus.
Men så är det inte. Kanske jag kan hjälpa en bit på vägen...? Jag hoppas att mina närmaste känner att de kan prata med mig. Men det vet jag ju inte.. Det enda man kan göra är att visa att man finns där ifall de vill ha stöd. Och få dem att förstå att de kan lita på mig.
Tänk ändå att det finns så mycket kärlek och omtanke i mig att jag kan oroa mig för alla dessa människor trots att jag själv ser världen som grå ibland. Ibland känner jag mig så självisk och negativ. Men det här kanske visar min verkliga sida? Att jag i grund och botten är väldigt omtänksam. Jag har lätt för att tycka om människor (men lika lätt att börja ogilla människor) och vill mer än gärna hjälpa dem. Även om jag själv funderar mycket omkring människorna och kan må dåligt så vill jag hjälpa.
Jag tycker om den här sidan av mig! -självkännedom-
Det är så jobbigt när man själv inte har kontrollen över saker och ting, världen bara är som den är och jag kan inte ändra den. Alla kan inte alltid må bra. Jag vet att min ena syster också har det tugnt med sitt inre. Samma där så kan jag inte hjälpa. Jag önskar att jag kunde ta lite av alla tre;s smärta och hjälpa dem härda ut. Även en till tjej som jag bryr mig om mår inte så bra. Jag försöker prata med henne och sådär.
Jag önskar att det hjälpte att jag pratar med dem så skulle det kännas lite lättare. men jag vet att även om de pratar med mig så känns det kanske lite bättre för studen, sen när vi ej pratar med så går det en liten tid och ångesten för dem kommer igen. Jag önskar att jag kunde göra hela världen för dem jag tycker om ljus.
Men så är det inte. Kanske jag kan hjälpa en bit på vägen...? Jag hoppas att mina närmaste känner att de kan prata med mig. Men det vet jag ju inte.. Det enda man kan göra är att visa att man finns där ifall de vill ha stöd. Och få dem att förstå att de kan lita på mig.
Tänk ändå att det finns så mycket kärlek och omtanke i mig att jag kan oroa mig för alla dessa människor trots att jag själv ser världen som grå ibland. Ibland känner jag mig så självisk och negativ. Men det här kanske visar min verkliga sida? Att jag i grund och botten är väldigt omtänksam. Jag har lätt för att tycka om människor (men lika lätt att börja ogilla människor) och vill mer än gärna hjälpa dem. Även om jag själv funderar mycket omkring människorna och kan må dåligt så vill jag hjälpa.
Jag tycker om den här sidan av mig! -självkännedom-
Kommentarer
Trackback