Pearls Of Light

Idag började jag tänka lite.. och det är väl inte så konstigt att jag skulle kunna tänka mig att bli stödlärare? (vissa i min klass tycker det är sjukt)

Jag menar.. som nu min gymnasie-tid, lärarmässigt har den varit helt underbar. Alltså då jag tänker på hur lärarna är, deras sätt, allt de lärt mig, allt de ger mig. De ger mig faktiskt så otroligt mycket; kunskap, eftertanke, uppmuntran, vilja, stöd, humor, glädje.. Massor av saker! Eftersom jag är en sån människa som vill jobba med andra människor är det ju inte så konstigt att jag kan tänka mig bli lärare, jag vill ju ge barn och ungdomar samma sak som jag fått! Dem är väl som en sorts förebild!? -tänker-

Kommentarer lärare sagt till mig i veckan:
"När man kommer till skolan på morgonen, är lite trött och kanske inte sådär uppåt, så råkar man se dig så kan man inte annat än le, hela din personlighet gör att man inte kan göra annat än le!"

"När man hör dig skratta har jag så svårt att inte skratta med dig, ditt skratt lockar mig att skratta jag också. Ibland får jag riktigt kämpa för att inte börja skratta under lektionerna"

"Du är så pass duktig och mogen att du fixar allt"

"Det är bara att ta åt dig allt och sträcka på ryggen!"