I ett nötskal..
Ibland blir allt bara skit. Fuck, jag är så less på att sabotera allt hela tiden! Åh.. det är så sant så det är äckligt. "sluta säg förlåt och börja tänk i förväg istället" allt detta tänkande. Det kommer inte alltid för sig själv för mig! Why? Jag vet inte? Omogen? Oerfaren? Kan inte tänka mig in i andras situationer?
Fast jag vet att jag ofta är väldigt bra på att sätta mig in i andras situationer, fra slutsatser och analysera.. Men varför fungerar jag så bra ibland men plötsligt när det handlar om mig själv så blir jag som en blåst guldfisk!! Att analysera och snappa upp hur andra har det/tänker/reagerar verkar jag vara bra på. Men när det kommer närmare, som hon så är det som att allt försvinner och jag tänker inte en sekund. Och det jag tänker blir bara fel!
Har jag tappat hoppet? Jag vet att du jobbar så mycket att jag liksom inte ens försöker? ....Men det är inte heller sant. För jag försöker extremt mycket. Jag försöker ge dig tid för dig själv, jag försöker snappa upp den tiden vi får själva, jag försöker hitta på saker (fika, gå på stan, bio, äta ute..) Så hopp har jag, så det räcker och blir över.. Ibland önskar jag att jag inte hade fullt så mycket hopp som jag har. Jag tror så mycket som jag innerst inne vet aldrig kommer ske, men jag vill inte inse det..
Jag blir tokig :( När jag läser dina mess nu gör det så ont att jag knappt kan existera. Bara för att jag vet så väl att jag gjort fel men kan inte ändra på det. Jag vet inte hur jag ska göra för att det ska bli bra?
Ibland tror jag att jag behöver en psykolog som är helt opartisk och kan hjälpa mig att reda ut alla mina tankar.
Det finns nog inget som gör mig så lycklig som kärlek! Jag älskar att se filmer och lyckliga par. Spelar ingen roll om alla i samhället ser det som fel eller något. Jag blir så glad då jag ser två lyckliga människor som öppet vågar visa sina känslor för varandra. I serien "The L word" är det många fina par. Jag kan bara sitta och le när jag ser dem tillsammans. Och när två människor som älskar varandra är lyckliga i varandras närhet blir det så otroligt vackert. Som att allting bara stämmer in och det är dem som verkligen klickar för varandra.
Fast jag vet att jag ofta är väldigt bra på att sätta mig in i andras situationer, fra slutsatser och analysera.. Men varför fungerar jag så bra ibland men plötsligt när det handlar om mig själv så blir jag som en blåst guldfisk!! Att analysera och snappa upp hur andra har det/tänker/reagerar verkar jag vara bra på. Men när det kommer närmare, som hon så är det som att allt försvinner och jag tänker inte en sekund. Och det jag tänker blir bara fel!
Har jag tappat hoppet? Jag vet att du jobbar så mycket att jag liksom inte ens försöker? ....Men det är inte heller sant. För jag försöker extremt mycket. Jag försöker ge dig tid för dig själv, jag försöker snappa upp den tiden vi får själva, jag försöker hitta på saker (fika, gå på stan, bio, äta ute..) Så hopp har jag, så det räcker och blir över.. Ibland önskar jag att jag inte hade fullt så mycket hopp som jag har. Jag tror så mycket som jag innerst inne vet aldrig kommer ske, men jag vill inte inse det..
Jag blir tokig :( När jag läser dina mess nu gör det så ont att jag knappt kan existera. Bara för att jag vet så väl att jag gjort fel men kan inte ändra på det. Jag vet inte hur jag ska göra för att det ska bli bra?
Ibland tror jag att jag behöver en psykolog som är helt opartisk och kan hjälpa mig att reda ut alla mina tankar.
Det finns nog inget som gör mig så lycklig som kärlek! Jag älskar att se filmer och lyckliga par. Spelar ingen roll om alla i samhället ser det som fel eller något. Jag blir så glad då jag ser två lyckliga människor som öppet vågar visa sina känslor för varandra. I serien "The L word" är det många fina par. Jag kan bara sitta och le när jag ser dem tillsammans. Och när två människor som älskar varandra är lyckliga i varandras närhet blir det så otroligt vackert. Som att allting bara stämmer in och det är dem som verkligen klickar för varandra.
Kommentarer
Trackback